Permakultur tänker jag på, en av permakulturens tolv principer; att fördröja flöden. Att använda det vi släpper ifrån oss, inte bara vräka iväg det och tro att det försvinner. Kanske är inte utedasset optimalt, skulle väl helst vara urinseparering då, men som vi gör nu - spolar bort alla våra rester med dricksvatten, det är inte smart. Där har vi nåt att ta itu med - var det någon som sa att det inte finns arbete i det här samhället? Vi har mycket att bita i.
Att fördröja flöden. Det kan appliceras på mycket. Som att använda plastpåsen en gång till, och en gång till, och igen. För det tar 500 år för den att finfördelas om den åker ut i naturen nånstans. Plastpåsar är av fossila material gjorda, är blivna till långa molekylkedjor, har formats, satts ihop, packats - och sen använder vi dem i fem minuter. Slänger ner några tomater, bär hem och sen åker påsen i soporna. I bästa fall i plaståtervinningen (men vi är inte särskilt bra på det). Ett litet exempel på snabba flöden. Andra sätt att fördröja dessa är att samla vindenergi i snurror, samla vatten i tunnor eller dammar, samla värme i växthus, göra guldvatten av urin. Eller att handla i second hand-butiken och bära dit de plagg vi inte vill ha längre.
Cirklar är organiska. Cirkeln är urbefolkningarnas symbol. De raka, uppåtstigande kurvorna har inget med livet att göra. Födelse, växande, mognad, vissnande, död. Där är det. Igen. Och igen. Sköter vi om oss och planeten får vi vara med i de vackra cirklarna länge än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar