400 km/timmen. Ungefär så. Ungefär den hastigheten kör vi i nu, mot en förödande förändring av våra livsbetingelser här på Jorden. Bromssträckan är lång enligt Christian Azar, koldioxiden stannar länge, länge i atmosfären.
För det är ju CO2 det handlar om - nu är halter på 400 ppm uppmätta. Före industrialismen låg nivåerna under 300. När mätningarna började på Hawaii för 55 år sedan mättes CO2 till 315 ppm. Under denna korta flyende sekund i det stora har vi, som i ett rus, perforerat jordskorpan och pumpat upp det som lagrats i miljontals år, byggt Babelstorn över hela västvärlden, fått hjul att snurra, köttindustrin att explodera, skorstenar att bolma, avgasrör att stadigt virvla ut CO2 och andra växthusgaser. Senast atmosfären innehöll sådana mängder koldioxid var för tre miljoner år sedan. Då gungade havsvågorna tio meter över dagens nivåer. 10 meter. Bye bye Göteborg, New York, London. Bye bye alla låglänta kuststäder och öar och stränder.
KBT kanske kan vara något? Jag är egentligen inte mycket för den metoden, tror inte på quick fix mer än i fall av fobier och tvångstankar. Och det är väl det vi har drabbats av. Tvångstankar på evig tillväxt, på att skydda vår pengahög, fobi mot att öppna ögonen och se, att öppna hjärtat och känna.
Vi måste ha quick fix nu, måste snabbt börja inbromsandet. Vi har varit jädrans snabba att komma hit, borde gå att vända också. Lite KBT, lite effektiv, evidensbaserad, varför inte nätbaserad klimat- och framtids-KBT? Starta med företagsledningar och regeringar.
Många av oss andra - fler och fler - har redan fattat och börjat agera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar