Det är ju bara sagolikt nu, sagolika är körsbärsträden, kastanjebladen som vecklas ut inför våra ögon, sagolikt är allt det som vilat i träden och myllan och som nu letar sig upp och ut i ljuset. Är inte det här ett enda stort mirakel så vet jag inte.
Och så sitter man där, trots ljuvligheterna, i soffhörnet igår kväll och skiter i hockeyn (dom vann!), väljer Vetenskapens värld och Folke Rydéns film om Östersjön istället. Han gör bra reportage, Rydén. Det här var inget undantag, kolla in det på svt play. En hel del paralleller fanns det ju till Stefan Jarls fantastiska film Underkastelsen, men allt kan och bör sägas igen och igen tills kemiindustrin och de innovativa, outtröttliga forskarna och investerarna där, börjar fatta. Eller förbjuds att fortsätta, helt enkelt.
150 000 människogjorda ämnen cirkulerar i luft, jord, vatten, växter, djur, oss. Ingen har koll. Östersjön är ett svårt sjukt hav med svårt sjuka invånare. Fisken är förgiftad, vi får fortfarande äta den av outgrundliga skäl - kultur? - men gravida ska undvika den. Fåglar dör. Ejdrarna är nästan försvunna. Sälarna är sjuka igen. Havsörnen mår inte bra. Man vet inte. Är det cocktaileffekten - blandningen av ämnen som blir nåt värre ändå?
De som samlar in döda djur och undersöker dem, ruskar på sina kloka huvuden och skär ut fisklevrar med skalpeller. Kollar missbildningar på fågelungar. Mäter kemiska föreningar i bebisblod och konstaterar att barnet, boende vid Östersjön, hade många många gånger högre halter av vissa ämnen (såna som vi har i kläder, skor, teflon) än sin mamma.
Se Rydéns reportage. Se Underkastelsen. Läs boken Den flamsäkra katten från Naturskyddsföreningen. Gå med i Naturskyddsföreningen. Vi behöver tänka och handla, tänka efter noga innan vi handlar.
Frågan är nu vilka dojor jag ska köpa. Mina gamla faller isär. De ska ju vara Goretex-fria, helst skinnfria, gjorda av människor som har rimliga löner och inte jobbar i hus som ramlar ihop, de ska hålla så länge som möjligt och ha plats för mina inlägg. Det blir en utmaning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar